Mer Eva Ribich

Mer underbara dikter med ögonblicksbilder. På ett lätt och flyktigt språk. Aktiviteter ur en barndom:
"När måttet är fyllt, när bären har nått ända upp till
kanten eller nästan. Då tömmer jag dem i hinken,
den vi delar på. Jag är sist, det tar längst tid för mig,
att tömma mina bär där och börja om."

Eva Ribich

Läser Ljuset kommer in underifrån av Eva Ribich.
"Jag plockar bären försiktigt. De får inte klämmas
mellan mina fingrar. Jag har ett litermått där jag
lägger bären, några i taget varje gång. Min hög
växer långsamt."

Klang och åter

Staffan Bergsten. Analyserar dikter av Frostenson, Jäderlund och Lillpers. Hur intressant som helst.

Même le silence a une fin

Ingrid Betancourts bok är fascinerande läsning. Otrolig läsning. Hur hon klarar av att överleva och leva under de förhållanden hon beskriver är ofattbart.

Den stilfulle Balzac

Läser Magazine Litteraire. En hel specialavdelning om Balzac. Bland annat avhandlas Balzacs stil. Och då menar man inte hans litterära stil, utan helt enkelt hans stil. Vivre avec style - Lev stilfullt är rubriken.

Balzac skrev två texter på 1830-talet, varav Traité de la vie élégante var den ena. Här beskrivs ett modernt liv på många områden, de som enligt Balzac sammantaget blir en formel för existensen. Det avser konsten och tankarna men även klädedräkter, smink och hur man för kroppen. Stilen framställs som ett sätt att visa sin individualitet. Och det jämförs med hur Foucault så sent som på 1980-talet framställde liknande tankar.

Kasta dikt och fånga lyra

Kollar inledningen i Kasta dikt och fånga lyra - Översättning i modern svensk lyrik. "Med översättningen transporteras inte bara idéer och attityder utan också olika sätt att ge verkligheten språklig gestaltning från världen där ute hem till det egna språket"
Det får mig att tänka på något som Horace Engdahl en gång sa i radion: "Det finns bara ett världsspråk, och det är översättning".

Franska kvinnliga romanförfattare

Läser i Magazine Littéraire om franska kvinnliga författare. Halva tidningen har rubriken Från Mme de Lafayette till Marie NDiaye. Marie NDiayes roman Tre starka kvinnor kom ut i Sverige förra året - en av årets starkaste läsupplevelser, tycker jag.

Andra författare under denna rubrik är George Sand, Colette, Violette Leduc, Françoise Sagan, Nathalie Sarraute, Hélène Bessette, Marguerite Duras, Marguerite Yourcenar, Simone de Beauvoir, Julia Kristeva och många fler.

Alla intressanta porträtt, massor av läsning.

Alain de Botton, Combüchen och Fioretos

Fyndade på Akademinbokhandeln. Halva priset på rean på Arbetets lust och leda, Spill och Vidden av en fot. De läggs till den redan omfattande högen av böcker som jag vill läsa.

En dåre fri

Läser Beate Grimsruds En dåre fri på kvällarna. Koncentrerade scener. Att på ett vackert språk beskriva en obeskrivlig barndom. Och arbetet för att överleva därefter. Samtidigt.

Den bensamlande människan

"Det tar bara en liten stund att gräva ner en människa. Tiden runt omkring läggs långsammare in i jorden. Allt annat finns inte."
Citatet kommer från Den bensamlande människan, diktsamling av Annelie Edvardsson. Jag har nyss börjat läsa den. Samlingen är indelad i Hominider 1-4 (betyder enligt NE familj primater, som omfattar människan och hennes närmaste utdöda släktingar samt arterna gorilla, schimpans och dvärgschimpans). Det är benrester som grävs fram. En av överskrifterna i första delen är Holocen - tiden närmast efter istiden.
Vill läsa mer.

Bob Hansson

"andas lugna puckar genom lungorna, tänka
'här ligger jag och duger.'"

Ur Lugna puckarnas mosebok från 2000.
En favorit som jag ofta återkommer till. Läser om. Och tänker på hur provocerande det låter. Som om man någonsin skulle få ligga och duga. Bara duga. Omöjligt, men något att öva sig i dagligen.

Ät mig - Mangez-moi av Agnès Desarthe

Redan i det första kapitlet av ”Mangez-moi” fårAgnès Desarthe upp intresset för berättelsen. I en retorisk komposition får vi reda på hur Myriam, 43 år, lyckats förverkliga sin dröm att starta en egen liten restaurang i Paris – ”Chez moi”.

Hela romanen är en snygg komposition. I kapitlen varvas själva historien om restaurangen, människor hon träffar, återblickar på äktenskapet, förhållandet till sonen och tankar om livet. Och allt är så skickligt sammansatt att man hela tiden vill läsa vidare. Litet i taget får vi veta mer om Myriams bakgrund.

Men själva handlingen i romanen kretsar ändå kring restaurangen ”Chez moi”. Det är till och med så att Myriam i hemlighet bor där. Och när matgästerna blir allt fler har Myriam svårt att inse att hon inte klarar av allt själv. Det blir hennes två första gäster – två gymnasieflickor – som kommer till hennes hjälp. De presenterar henne för Ben, en levnadskonstnär och, visar det sig, ett geni när det gäller att driva en restaurang.

Jag tycker att romanen har ett roligt och överraskande bildspråk. Exempel på detta är när hon beskriver skurtrasan som en bild av livet, när hon liknar sig själv vid en skabbig hund och när hon karaktäriserar sin bror som en segelbåt och sig själv som en lastbåt. Det blir även humoristiskt på andra sätt, till exempel när hon berättar att hon drömde att Beatles var gäster på restaurangen – och att alla talade utmärkt franska utan brytning …

Inte minst är beskrivningarna av de olika läckra maträtter som Myriam tillagar intressant läsning för alla matlagningsintresserade.

Romanen slutar lyckligt och lyckliga slut kan vara aningen påfrestande, men i det här fallet tycker jag att det fungerar bra utan att bli jolmigt. Och utgången är öppen ända till slutet.

Jag har fått fram att romanens titel är inspirerad av Alice i Underlandet. ”Ät mig” är det som står på den kaka som Alice äter när hon blivit förminskad för att hon vill bli större igen. Och Myriam, som själv försöker skapa sig en tillvaro och passa in i ”rätt storlek”, för ett resonemang kring detta som går ut på att ”jag har aldrig rätt storlek jag heller”.

Florence Aubenas - Le Quai de Ouistreham

Florence Aubenas är journalist och har arbetat på Libération och Le Nouvel Observateur. När hon gjorde ett reportage i Irak 2005 blev hon tagen som gisslan i flera månader. Hon blev bortrövad i Bagdad den 5 januari tillsammans med sin guide när hon arbetade med ett reportage om flyktingar från Falloujah. Först den 1 mars kom en video på 26 minuter till en TV-kanal där Florence Aubenas verkade medtagen och vid dålig hälsa. Hon fick stort stöd i Frankrike. Den 12 juni - efter mer än fem månader - frisläpptes hon.

Nu har hon kommit ut med en wallraffbok om arbetsmarknaden i Frankrike. Hon tar tjänstledigt och skriver in sig som arbetslös på arbetsförmedlingen i Caen. Hon kommer i kontakt med arbetssökande som lever under existensminimum och redogör för de hårda villkor som råder för arbetssökande utan utbildning, vilka eventuella jobb som står till buds och villkoren för dessa. Hon får enstaka jobb i städbranschen, bland annat på färjan i Ouistreham. Arbetsvilkoren är vidriga, arbetstiderna likaså och stressen enorm.

Hon berättar om de ibland absurda villkor som finns på arbetsförmedlingen, om arbetstillfällen som bara är ett par timmar på morgonen eller jobb där man får betalt för tre timmar, fastän jobbet måste göras på fem.

Den är mycket intressant att läsa och säger en hel del och västvärldens villkor för arbetslösa. Den kom ut i Frankrike 2010 och blev en försäljningssuccé. Den kommer ut i Sverige i mars på Grate förlag.

Regnet och gräset

Läser "Regnet och gräset", den nya diktsamlingen av Pamela Jaskoviak.
Det var den fina recensionen i DN av Anna Hallberg som gjorde mig uppmärksam på den. Här är länken till recensionen http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/pamela-jaskoviak-regnet-och-graset.

Titeln Regnet och gräset är samlingens två delar. Regnet inleds med ett citat från Karin Boye: "att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor" (Idyll ur För trädets skull).

Så här avslutas det första partiet:
"Det gråter ute
Båtar seglar

Jag gömmer mitt ansikte
Det blåser vatten"

Amélie Nothomb 2

Mer ur intervjun med Amélie Nothomb i Lire:

”Latin och grekiska var oerhört viktiga för min utbildning och för min korta och koncisa stil: latin och grekiska lär oss att behärska syntaxen på djupet, att skriva kort.”

”Jag skriver för hand i helt vanliga, enkla skolhäften. Jag korrigerar aldrig. Korrigeringarna gör jag i hjärnan innan jag skriver. Om man gjorde ett snitt i min hjärna skulle man bara hitta korrigeringar. Men när jag väl hör ljudet av kulspetspennan i häftet – ljudet är det viktigaste – ändrar jag ingenting. Allt har redan bearbetats tillräckligt i hjärnan.

Intressant intervju med Amélie Nothomb

"Sedan 1989 går jag upp kl. 4 varje morgon. Till och med om jag varit full kvällen före – och det händer – och till och med när jag är sjuk eller har svåra problem. Sinnesstämningen som man fångar den tiden på dygnet, när man vaknar för tidigt, är helt unik. På tjugo år har det bara varit en enda dag som jag bestämt mig för att strunta i det: jag ville prova på en söndagsmorgon för normala människor, med en god bok, croissanter och så vidare. Det var rena helvetet! Min slutsats blev: aldrig mer! Visst, jag tycker inte om att gå upp klockan 4. Jag är som alla andra och vill gärna ligga kvar i sängen, men om jag går upp – och det gör jag – då vet jag att jag kommer nå den sinnesstämning som jag vill ha. Och efter det blir jag riktigt trevlig …"

I tidskriften Lire finns en högintressant intervju med Amélie Nothomb. Här ovan har jag översatt en liten del av den. Men hon berättar mer om hur hon arbetar med sitt skrivande.

Wislawa Szymborska

"Ett kolon" heter den. Diktsamlingen av Wislawa Szymborska som ligger på mitt bord. Orden bara står där. Lätta, lätt ironiska i vissa fall. De kommer så naturligt och självklart att man tänker att det måste vara mycket svårt att skriva. Men så här kan det se ut:
"Strängt taget varje dikt
kunde ha titeln "Stunden".

Det räcker med en mening
i tempus nutid,
dåtid eller rentav framtid;

Det räcker att vad som helst
som bärs av ord
ska prassla till, blänka till,
flyga förbi, flyta förbi,
eller också bevara
en förment oföränderlighet,
men med en rörlig skugga"

Patti Smith

Tar fram dikter av Patti Smith. "Oskuldens tecken". Den inleds med ett citat av William Blake: "A skylark wounded in the wing, A Cherubim does cease to sing". Patti Smith kan verkligen. Rocksångare, poet och konstnär. Har även sjlvbiografin "Just kids" på läslistan.

Snälla poesiskolan

Varje lördag läser jag "Snälla poesiskolan" av Anna Hallberg. Varje lördag förgylls av dessa fina texter om poesi.

Emily Dickinson

"Min flod flyter mot dig" Sextio dikter av Emily Dickinson i översättning av Ann-Marie Vinde. Diktern återges både på engelska och svenska. Det ingår ett kapitel om form och språk hon Dickinson samt ett avsnitt där översättaren berättar om sitt arbete med dikterna. Mycket intressant.

Marcel Proust: "Om läsning"

"Det finns kanske inga dagar i vår barndom som vi har upplevt så fullständigt som den vi trott oss ha lämnat utan att uppleva, dem som vi tillbringat med en favoritbok. Allt det som tycktes fylla dagarna för andra och som vi sköt ifrån oss som ett tarvligt hinder för ett gudomligt nöje".

Det är läsningen som Marcel Proust syftar på. Den läsning som blir ens verkliga liv. Man är aldrig ensam om man har en bok.

Lyn Hejinian

Har nu fått boken "Mitt liv" av Lyn Hejinian. Den har nu givits ut på Modernista och innehåller hela "Mitt liv" samt ett tillägg "Mitt liv på nittiotalet". Ser nu fram emot att läsa texterna. Jag hörde ett så intressant radioprogram om Lyn Hejinian för flera år sedan. Hon är en av centralgestalterna inom LANGUAGE-rörelsen i USA.

Vänster vinge

Läser "Vänster vinge" av Cartarescu. Började på den för något år sedan men några läsplikter kom emellan. Inledningen sätter stämningsläget direkt. En trasig huvudperson i ett trasigt rum. Och utanför de stora fönstren ligger Bukarest.

Alice P. Ougler del 2

Förlorar mig i Alice P. Ouglers ord. Läser dem innan jag somnar och orden dansar runt. Så här inleds "Berglandspäls" som är tillägnad Ingmar Bergman:
"Linbundet gloende
sågtandat raukackord

Torvmossesköldpadda
syster grönbindväv
vita braxenfrans"

Här får man sannerligen tänka till och använda sin fantasi. Eller bara dras med i ordströmmen.

Sun Axelsson

Tänker på Sun Axelsson i dag. På hennes romaner som jag läste sent 80-tal. Men jag uppslukas också av "En lysande framtid", en mycket sevärd fransk serie i två delar som finns på SVT Play. Den handlar om studenter på elitskolan ENA och deras begynnande karriärer runt 1980. Jag bodde i Frankrike och studerade franska på universitetet delar av den tid som den utspelar sig under. Det blir mycket att känna igen och minnas på en gång. Både från Frankrike och från Sun Axelssons romaner.

Journal de guerre

Alla som gillar Simone de Beauvoir kan inte undvara hennes Journal de Guerre som gavs ut i Frankrike i början av 90-talet. Den handlar om ockupationsåren i Paris, hennes ständiga umgänge på caféerna, alla brev hon skrev samt intressanta detaljer som när hon skar ut maskarna ur köttet innan hon stekte det till middag. Denna volym åtföljs av "Lettres à Sartre". Fantastisk läsning förstås. Jag blev nyfiken på vad Sartre svarade i sina brev tillbaka, men det var så outhärdligt ointressant läsning att det är svårt att förstå hur Simone de Beauvoir stod ut.

Le Rendez-vous

På ett café nära Place de la Sorbonne väntar Louise, 18 år, på sin mamma Alice. Alice är vacker och förtrollande men lever sitt eget utagerande liv så till den milda grad att hon nästan glömmer bort att hon har en dotter. Louise ber till slut att få bo hon sin pappa (föräldrarna är skilda).
Nu har Alice inte träffat Louise på ett år. Louise får sitta på caféet och vänta hela dagen och hinner tänka tillbaka på händelser i barndomen och sin ofta frånvarande mamma. Och tänker mamman verkligen dyka upp denna gång? Eller uteblir hon som vanligt?
”Le Rendez-vous” skildrar alltså ett förhållande mellan mor och dotter, och gör det på ett bra sätt. Det är en uppgörelse med den sammansatta förhållandet mellan Alice och Louise och en fin skildring av den känsliga relationen mellan mor och dotter.
Romanen har självbiografiska inslag – Justine Lévy är dotter till filosofen Bernard-Henri Lévy.
”Le Rendez-vous” av Justine Lévy, Éditions Stock 1995
Finns på svenska under titeln ”Vi ses vid Place de la Sorbonne”

Alice P. Ougler

Hittade en intressant diktsamling på biblioteket. Titeln är "De här dikterna/These poems" av Alice P. Ougler. En fin utgåva från förlaget Smockadoll. Här finns dikterna på originalspråket engelska samt i översättning av Inger Johansson och Kristian Karlsson. Det är de fantastiska orden som först slår en. Det finns till och med en förklarande ordlista längst bak av översättaren och författaren. Samlingen inleds med ett förord om författaren. Spännande om man är intresserad av ord.