Redan i det första kapitlet av ”Mangez-moi” fårAgnès Desarthe upp intresset för berättelsen. I en retorisk komposition får vi reda på hur Myriam, 43 år, lyckats förverkliga sin dröm att starta en egen liten restaurang i Paris – ”Chez moi”.
Hela romanen är en snygg komposition. I kapitlen varvas själva historien om restaurangen, människor hon träffar, återblickar på äktenskapet, förhållandet till sonen och tankar om livet. Och allt är så skickligt sammansatt att man hela tiden vill läsa vidare. Litet i taget får vi veta mer om Myriams bakgrund.
Men själva handlingen i romanen kretsar ändå kring restaurangen ”Chez moi”. Det är till och med så att Myriam i hemlighet bor där. Och när matgästerna blir allt fler har Myriam svårt att inse att hon inte klarar av allt själv. Det blir hennes två första gäster – två gymnasieflickor – som kommer till hennes hjälp. De presenterar henne för Ben, en levnadskonstnär och, visar det sig, ett geni när det gäller att driva en restaurang.
Jag tycker att romanen har ett roligt och överraskande bildspråk. Exempel på detta är när hon beskriver skurtrasan som en bild av livet, när hon liknar sig själv vid en skabbig hund och när hon karaktäriserar sin bror som en segelbåt och sig själv som en lastbåt. Det blir även humoristiskt på andra sätt, till exempel när hon berättar att hon drömde att Beatles var gäster på restaurangen – och att alla talade utmärkt franska utan brytning …
Inte minst är beskrivningarna av de olika läckra maträtter som Myriam tillagar intressant läsning för alla matlagningsintresserade.
Romanen slutar lyckligt och lyckliga slut kan vara aningen påfrestande, men i det här fallet tycker jag att det fungerar bra utan att bli jolmigt. Och utgången är öppen ända till slutet.
Jag har fått fram att romanens titel är inspirerad av Alice i Underlandet. ”Ät mig” är det som står på den kaka som Alice äter när hon blivit förminskad för att hon vill bli större igen. Och Myriam, som själv försöker skapa sig en tillvaro och passa in i ”rätt storlek”, för ett resonemang kring detta som går ut på att ”jag har aldrig rätt storlek jag heller”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar